lördag, mars 15, 2014

NU BLIR DET DIGERDÖD

Tycker inte om att vara här, kan inte hantera detta bloggverktyg längre. Får se om jag återvänder, har ju många opublicerade turnéblogginlägg så jag måste väl, men under tiden är jag på ny adress, härjar ungefär som förut:

http://minmedeltidablogg.wordpress.com

tisdag, mars 19, 2013

Tisdag,

En sån sällsam förmiddag det har varit, jag har känt stor lycka
i form av hemlagad pepparrotsmajonnäs och nu av frysbulle i
mikrovågsugn i sällskap av återvärmt och garvsyrat morgonkaffe.
Har även urringning idag. Det brukar jag inte ha, för att jag inte
tycker om att få pattkommentarer. Till denna urringning bär jag
en klädsam hosta, som får mitt bröst att hela tiden 1700-talshäva
sig. Utöver detta har även pelargonen slagit ut! Ni hör ju, vilken
typ av morgon det är. Ska nu bege mig till school och en lektion
i muntlig spanska, där jag ska spela följande roll i ett rollspel:
en gubbe som förlorat sina två barn i en bilolycka och som inte
kan gå och som har en fru men hon bara gråter och gråter för att
inget någonsin kommer att bli bra igen.

tisdag, februari 26, 2013

Huka er, nu ska jag såga hela Inomhusgenerationen

Igår, sent, var det fullmåne och mystisk blåst och jag fick
följa med till Sibirien* för att lyssna på ugglor och nattlig
skogsavverkning. Ugglorna hördes inte, varken den som
börjar på slag- eller den som börjar på pärl-. Men det var
fint, det var överväldigande mörkblått och tystsvart, och
på hemvägen körde vi nästan på en räv som festade på ett
litet okänt roadkill. När vi kom hem nån gång efter midnatt
tänkte jag på följande fyra punkter:

1. Nuförtin är allt helt omytiskt. Ingen är ute i naturen, så
alla visuella intryck hämtas från film eller citylife. Om man
vill bli rädd ser man nån japansk rulle om en ondskefull ring,
istället för att gå till nån skogsglänta och få hjärtrusning när
en orre flyger upp bakom ett träd. Om man vill se berg ser
man ett epos om dvärgar och en annan ondskefull ring, när
man istället hade kunnat ta bilen till Botsmarksblocket och
mysförfäras av dess imponerande storlek och mytskapande
silhuett. P.S. Jag tror att jag hatar film. Ja, jag hatar film.

2. Ännu mer om det här omytiska: Igår räckte det med fem
minuter i mörkret vid en myr och lite sporadiskt stirrande på
en silvermåne, för att fatta att nuförtin är världens sämsta tid.
Nuförtin kommer aldrig kunna producera sagor/berättelser om
sjunkna världar, eller mäktiga traditioner som exempelvis den
där grejen tjejer i Litauen gör kring midsommar (släpper ner
ljusbärande kransar i små vattendrag som ska flyta hela vägen
fram till en ev tillkommande). Inte ett skit kommer vi få, för vi
har slutat vara utomhus och därmed slutat trollbindas.

3. Det handlar om högre värden som gått förlorade. Vi måste
ha högre värden! Det här handlar inte om att man antingen är
en sån som gläds åt klänningar eller en som gläds åt månsken,
det handlar om att vi (och med vi menar jag ju så klart vi som
är rika och bor i samhällen där vårt största problem typ är den
stora kampen för att klara av att ha Nutella hemma i kylskåpet
utan att föräta oss) vänt oss från det enda i världen som är fint,
vackert, dvs: Utomhus.

4. Jag tror på dödsallvar att ovanstående tre uppgivna punkter
sammantagna kan formas till en objektiv sanning: vi håller på
att skapa en värld som är helt värdelös. Folk kan inte ens skilja
på gran och tall längre. Eller kråka och korp. Vi vet ingenting,
vi skapar aldrig nåt nytt, utan återberättar istället, och urvattnar,
tills intet återstår.



*Sibirien är ett skogsområde norr om Sävar. Där häckar flera
sorters ugglor som är asgulliga.

Hur ska vi lösa det här?

Är så sjukt less på att ej kunna hantera Bloggers nya shit.
Har egentligen hur mycket som helst att skriva men kan
inte få ihop det med bilder, mina påvra html-kunskaper
räcker inte. Jag ba:
och texten ba: inte alls

Och att allt blir fel när man radbryter själv

Gillar att radbryta själv

Skulle även vilja informera om att jag gillar
H.K.H. Prinsessan Estelle väldigt mycket.

fredag, januari 25, 2013

BEAUTYHÖRNAN, DEL 21: LAMMGAMSBRALLER

Har blivit helt besatt av ett par byxor som jag tror kallas
lammgamsbraller? De sitter på djuret lammgam och får
sin sexiga färg genom att lammgamen gnuggar sig mot
klippor som innehåller höga halter av järnoxid. Det här
djuret lammgam är inte bara känd för sina finbyxor utan
också för att den äter upp till tjugofem centimeter långa
ben, som inte tuggas. Detta låter sjukt men är helt sant.
Nu tittar vi på byxorna:






Observera att byxans originalfärg är vit
men att lammgamen inte tycker nyansen
duger och därför, jag upprepar, SKAFFAR
denna byxkulör, genom att färga byxan mot
berg som innehåller järn.





Orkar inte.



måndag, januari 21, 2013

BEAUTYHÖRNAN DEL 20: MEDELTIDSMUR


I november hängde Nino och jag i Tbilisi igen,
och det såg bl a ut så här. Är nöjd över bildens
odiskutabla fashionskimmer, men kanske något
mer över hur svindlande det var att befinna sig i
en östligt belägen huvudstad som genomlider en
förändringsfas i form av fula nybyggen men som
också kan storskryta med pågående utgrävningar
av feta och medeltida underverk. Dessa underverk
kan man, som ni ser på bilden, relativt avslappnat
luta sig emot, för att på så vis utstråla stark aura av
bloggerska med beautyaccessoaren medeltidsmur.




FAKTA

Mur: Antagligen från 1200-talet
Skor: Nike Lunarglide 3
Medeltidsjeans: Cheap Monday
Jacka: Bomber, fast i ädlare tyg än vanligt nazistiskt
Väska: Fjällräven Kånken i ganska ful färg pga rea
Sjal: Jungfru Maria-blå, sänd från himmelen

lördag, januari 19, 2013

TIPS PÅ PROTESTANTISK HÄRDANDE FÖRRITINMETOD


När jag var liten lade jag ned mycket tid på självömkande
katastroflekar med en hel del inslag av protestantisk tukt.
Ibland var jag det klassiska barnhemsbarnet (ni vet precis
vad jag menar, erkänn att ni hur många gånger som helst
låtsats att ni blivit föräldralösa och suttit och gråtit i trappor)
men ibland även en liten tallkotte i en rar familjekonstellation
av tallkottar som byggt hus av ruttna pinnar under en av de
ståtligt resliga 1940-talstallarna på gården och sen drabbats
av sönderslitande nordanvindar - sända av Den Onde eller
annan lämplig figur. Svår och plötslig fattigdom var också
en rolig lek, där man kunde tvinga sig själv dricka jordfärgat
vatten eller ta fram ett alldeles för gammalt och fuktigt kex ur
skafferiet och sen enkelt resonera och ransonera: fyra smulor
i timmen!

Igår drog jag nytta av alla dessa gamla lekar genom att under
ätandet av en riktigt torr och äcklig mazarin låtsas att den var
det sista brödet ombord på ett drivande skepp vars dagar var
räknade. Seriöst, ni fattar int, det var den sorgligaste mazarin
världen skådat! Ovansidans sockerspegel var hård som relativt
mjuk sten (dvs sån där stenåldersflinta) och allt mandelmjukt
liv som en gång utgjort dess smördegsinfattade kärna nu hade
pressats ur den, dunstat bort. Med god hjälp av Förritinmetoden
kunde denna sorgemazarin bli till en rar delikatess, en sistchans,
ett halmstrå. Tipsar härmed om denna metod, då den på många
sätt berikat och fortfarande berikar mitt dagliga liv/lyfe.

 (Herregud, är det på detta vis jag börjat blogga igen?)

fredag, januari 04, 2013

BLOGGSEMESTERN ÄR SLUT

Nu har jag latat mig länge nog, va? Det är dags att redogöra för när 
jag bodde hos en kvinna vid namn Nazi, om Sveriges fyrklöver inom
landskapssmuts, om att jag om en vecka börjar läsa latin, och sist men
inte minst: om den där gången när medeltidsrödhåriga tennisspelaren 
Boris Becker förnekade sitt medeltidsrödhåriga barn. Ska ta ett djupt 
andetag, sen hörs vi. Svär på min älsklingsgrav, dvs Gustav Vasas.

torsdag, april 19, 2012

VIKTIGT MEDDELANDE OM DENNA BLÖGG























Jag har inte lagt ned. Har bara begravt mig själv i arbete och
skola samt i färgkombinationerna på denna bild. Kommer så
klart åter, när allt är lite lugnare. 

fredag, mars 30, 2012

HJON & STADT CO-OP


I onsdags lämnade jag Westside för att träffa detta
rutiga fattighjon samt Deportees. Passade så klart
på att stjäla bilder ur hennes mobil. Kanske kan vi
därför kalla det här för ett gemensamt blogginlägg?
Ett samarbete i text och bild, mellan hjon och stadt.



Även inom ämnet pizza valde vi att samarbeta.
Och, så klart: inom ämnet sång. Det var därför
vi träffade Deportees. För att repa inför ikväll




Ja men sen körde vi ju även lite klassisk emo
i gillestugan. Alla replokaler med självaktning
har gillestugmiljö. Spelade där entonigt på en
sträng och tänkte på Diego Maradona eller nåt.

fredag, mars 23, 2012

GRÅTER FÖR DIG UMEÅ

Vet inte vad jag ska tycka om att bo i Umeå längre. Vill inte
framstå som nån ärkekonservativ bitch när jag klagar på all
förändring stan genomgår, för jag råkar faktiskt uppskatta
förändring när den genomförs på rätt sätt. Men, när den som
nu istället smygs på en, och dessutom är av ganska vidrig sort,
kan jag inte se på utan att skrika till. Det finns fler som håller
med, t ex Johannes Samuelsson, i den här helt lysande klara
debattartikeln. För att inte gå under av vanmakt vill jag hålla
fast vid det som inte är rått och galet, och presenterar därför
en topplista över utflyktsmål i den stad jag råkar vara född i:

1. APBERGET. Ett berg i city, där vi i söndags hade möte.
Fr v: Nino, Sofia, Stina, Ola och den datakunnige Mikael.




2. BAGEL ROAD CAFÉ i Bågenhuset. Där serveras mycket
gott kinesiskt te gjort på krysantemum. Och de visar sport
på tv - kanske det enda stället som gör det, förutom de rakt
igenom fula och stökiga sportbarerna.




3. KVARTERET AUDUMBLA. Döpt efter en stenhård kossa
som ur ett isblock slickade fram ett fornnordiskt gudabarn.

onsdag, mars 14, 2012

Hej, det är er lärarinna i norrlandskunskap


Är ganska hockeydeprimerad nu. Försöker därför dra upp glada
minnen från säsongen som gick (åt helvete). Det här: när Öland
åt sin första parisare nånsin. Vet inte om nån av er inte vet vad
en parisare är, men eftersom endast 10 % av mig består av ren
bullshit och resten typ till 90 % av pedagogik (tackar/beskyller
mina föräldrar för detta) tänker jag nu berätta:

En parisare än en norrländsk maträtt som består av stor och lite
platt rosa korv - och bröd. I Västerbotten uttalas 'parisare' med
riktigt ordentlig emfas på det nasala i:et. Rätten serveras i otaliga
skolmatsalar i stora delar av Norrland (ofta på fredagar), och när
det händer skriker barnen av glädje. De allra parisargladaste blir
även röda i ansiktet.

torsdag, mars 08, 2012

Kära dagbok


Tja, har två saker att säga. Den första är att jag har klippt
av skitmycket hår och att det var smart gjort. Sorry, alla
Rapunzel-lovers out there. Hade först tänkt spara ut håret
som en teaterridå över pattarna men orkade inte.



Den andra är att jag plötsligt kom ihåg hur jag hängde hos
min bästis Beatrice när vi var typ åtta, och att det i hennes
kök hängde en stor spade med förritin- och allmogetemat
Ålderstrappan, med undertexten "Från vaggan till graven".
Jag var så fascinerad av den att Beatrice till slut fick börja
vända den med baksidan utåt för att ens få kontakt med mig.
Alltså tänk om man var en sån där som ville tatuera sönder
sig själv? Då skulle man ju lätt göra Ålderstrappan över hela
ryggen eller bröstet.

söndag, februari 26, 2012

Tio timmar


Om tio timmar klubbas den här på Bukowskis Market. Just nu
ligger den på 3500 kronor. Jag har alltså tio timmar på mig att
bli högavlönad, välbeställd och fabrikörska eller liknande, sen
håvar jag in den! Tur det, att jag har så många timmar till mitt
förfogande, för det skulle vara en outhärdlig sorg att inte få se
den här varje dag, resten av mitt liv. Bleve det då så tungt och
hemskt sorgligt, finge jag väl ha det här inlägget som startsida,
eller be någon med goda tryckerikontakter skriva ut en kopia
att ha i plånboken, bredvid det gamla urklippet på de två söta
och den fula i Hanson. Men nu har jag ju som sagt tio timmar.

torsdag, februari 23, 2012

Blod, snö och yxa


Just när jag sjungit björkvedens lov i en statusuppdatering på
Facebook lyckas jag i ivern över näverns skönhet drämma in
handen i spisluckan. Och nej, jag har inte en vedspis hemma i
lägenheten. Jag är fortfarande i Gravmark.




Har eremitläger i fyra dagar. Antal deltagare: 1.




En nyttig lägeraktivitet idag var: att titta på ett litet berg.



En annan nyttig lägeraktivitet var: att titta på en liten dal.

Författarporträtt: Öland Nilsson-Örtman

Det här är Öland. Eller Viktor, som han också heter. Han växte
upp på Öland, med en mutation som gjorde att han ohjälpligen
drogs till Västerbotten. Han blev därför här några år, innan han
valde att flytta till Göteborg.

Öland är en av mina favoritförfattare. Utan hans tillåtelse tänker
jag här publicera några utmärkta rader som han för nästan fyra år
sedan skrev i sin 1800-taliga blogg:

Det var en solskensdag när man dammar av sin lägenhet, gör plats för djuren. Byter ut dammtussarna under sängen mot fyra kungsfåglar som hoppar omkring och gör små, små läten medan man läser en fyra dagar gammal tidning som lär en något nytt. Ut med skräppåsen, in med en liten järpe under diskbänken, den trivs där det är lite mörkt och fuktigt. Bort med gamla tomma toarullar, in med fem glada rödvingetrastar på toaletten. Trri-triip-traa. Diskar sin disk, skakar sina mattor. När man går ut genom porten möts man av en vägg av värme, den kommer från alla håll.
Möter tre svarta terriers under promenaden till stan. De flyter fram över den solmjuka asfalten. Kopplen knyter dem samman i en fast punkt i mattes hand, men det är den enda fast punkten i deras liv, allt annat är bara dofter, små, små kullar och runda trädstammar som man kan låta den oformliga kroppen rinna runt.

Så berättar han. Och därför blir han den första i min nya kategori,
där jag vill lyfta fram text av god kvalitet, eller text som känns på
ett särskilt sätt, men som kanske aldrig skulle publiceras någon
annanstans än i en blogg eller i en undangömd dagbok (som kanske
ärvs av en släkting som slänger den på soptippen för att det enda i
arvet hon intresserar sig för är pengarna). Med andra ord: jag har
alltså långt gångna planer på att stjäla utdrag ur era bloggar.

Hörs om det.

måndag, februari 20, 2012

En vädjan

Nu ska jag be er, för jag vågar inte befalla, att sluta tjata
om våren. Februari är inte vår, utan ett ljus som föds ur
mörker, ur januari.

När jag idag låg och tittade på min neddragna rullgardin
såg jag plötsligt den mycket runda silhuetten av en fågel
som hoppade i en blygsam snödriva på fönsterbrädet.
(Solen lyste så starkt att den tvingade mig att se genom
det som egentligen borde ha varit stängt och tätt. )
Förutom att fågeln var söt att se på så kändes den som,
genom sättet den visade sig på - som skugga på ett tjockt
tyg som dragits ned för att stänga världen ute - som hela
meningen med februari.


Fotnot:
I den första romerska kalendern fanns inte februari. Den
kom senare, som årets sista månad, som något som skulle
förlåta och rena (latinets februare betyder just - 'att rena').
Med denna nya vetskap vill jag att alla år ska börja så här.
I denna stadt är januari dvalan och februari uppvaknandet.

fredag, februari 17, 2012

Fortfarande live men väldigt less på live


Okej, jag är trött på att liverapportera här nu. Ska äta danska
köpesbullar istället. Och se ett avsnitt av danska Unga mödrar.



Men jag kan ju iallafall avsluta genom att visa dessa tulpaner
som Physalis sände. Tycker för övrigt att alla som inte läser
hennes blogg ska sluta med det. Hon är så skarp, fattighjonet.



Och se här, ett meddelande från Micke Data och
soliga Ålidhem! Tack, hälsar enmansredaktionen.



Jag tråkar ut mig själv nu. Här är en hälsning från mitt inre:
tio viljor insmorda i en dyr Dermalogica-mask. Skall tämja
dem alla.

Fortsatt livesändning från födelsedagshaggan


Nu har familjen varit här. Från vänster: farsan, haggan, morsan.
Har även haft besök av brorsan, LoHo, John och Anna, och fick
följande gåva: ett medeltidsspel! Äntligen får jag möjlighet att
tillbringa kvällarne i mitt rätta element: pestens tid.

LIVE från denna haggas födelsedag

Jamen tja. Idag tänkte jag liveblogga från min födelsedag för
att jag hört att det är modernt. Klockan sju imorse kom mitt
hjärtas ros med en bukett med utvalda blomster, valda efter
mitt personliga färgschema, vilket som ni ser är: blek pastell
och Afrikas blå lilja. Och Nina. Mina känslor: strändernas svall.



När jag googlade "Afrikas blå lilja", fast utan citationstecken,
hittade jag det här gänget. Eftersom jag tycker väldigt mycket
om djurgäng får detta vara en del av att livefylla år på www.



Alldeles nyss inkom detta vackra live-mms till
födelsedagsredaktionen! Min vän som går under
namnet Osita de Madre hängde alltså, för några
minuter sen, med ett djurgäng i en av Sveriges
allra vackraste byar: Innansjön. Skåda guldljuset!




När jag googlade "Innansjön", fast utan citationstecken, fann
jag detta gäng. Det är inte ett djurgäng, men ganska nära,
pga hög närvaro av päls.

Hörs lite senare, i spännande rapport om ett gäng som inte är
djur, men som genom blod står mig nära. De knackar på dörrn
om exakt fyrtiofem minuter.

Mvh,
Denna födelsedagshagga

måndag, februari 13, 2012

Beautyhörnan del 19: MR BEAUTY FEB 2012

Med nio röster mot Jean Sibelius sju vinner Selim Palmgren
Mr Beauty Februari 2012! Åren i den mörka och kalla skuggan
av Finlands stora musikgigant är över! Har tagit fram ett litet
vintrigt pianostycke som den lycklige men döde Selim en gång
kände, tänkte och komponerade:

BILDBEVIS PÅ FRIDAY NIGHT FUN


Här kan man ju tro att vi håller på med nån slags rit, men
det som händer är att Nino uppfyller min dröm: att umgås
genom att läsa. Har försökt hela barndomen, har tjatat på
Grannbarnet, har aldrig hittat nån som velat. I fredags, typ
tjugo år efteråt, HÄNDE DET. Kanske att det först var lite
trevande och att vi bara läste korta stycken, i mindre sjok.
Men det hände iallafall - antagligen för att jag fann ett mer
samarbetsvilligt grannbarn.

fredag, februari 10, 2012

Beautyhörnan del 18: SKÖNHETSTÄVLING

Har en enkel morgon. Skriver i ett anteckningsblock.
Där står:

Frukost: Keso, purjo, tomat, ägg, te
Mellanmål: Knäckebröd, basilika, tomat
Lunch: Fänkål, ost, sojakorv

Se, vilken struktur jag kan uppvisa! Har även skrivit:

Handla: vin, mellanmål till utflykt
Låna: Hamsuns Svält (kopplad till Eyvinds Stad i ljus)

Om jag inte skriver upp detaljer kommer jag glömma.
Tack vare anteckningsboken kommer jag om fyrtiofem
minuter äta det där knäckebrödet med bredbar ost och
cocktailtomater.

Har sedan frukosten, alltså sedan keson, purjon, tomaten,
ägget och teet, hunnit med att lyssna på Selim Palmgren
som enligt hon som pratade i radio var "Finlands Chopin,
ständigt i skuggan av Sibelius." Jag blev arg när jag hörde
det om skuggan. Nu råkar jag ju älska Sibelius, men efter
att imorse ha råkat snubbla över Palmgrens järnhårda och
föredömligt korta pianostycken tycker jag rakt inte att han
ska stå och frysa i skuggan. Därför tänkte jag att han skulle
få en ny chans, inom nåt annat område, nämligen: BEAUTY.

Jag lägger upp en bild på Sibelius och en på Palmgren, från
när de var i ungefär samma ålder, så får ni avgöra vem som
är snyggast. Kanske vinner Sibelius igen, men det kan han
nog hantera (Palmgren alltså). Han är ändå död, alltså, båda
är döda, så ingen av dem kommer sörja en andraplats, eller
ens kunna fira att bli etta. Jag stänger röstningen på hemlig
tid som jag skrivit upp i mitt anteckningsblock (blocket jag
använder för att uppnå struktur, struktur som i "fänkål, ost,
sojakorv"), så ni inte kan taktikrösta.



Deltagare 1: Selim Palmgren, 1878-1951



Deltagare 2: Jean Sibelius, 1865-1957


tisdag, februari 07, 2012

BARN HAR INGEN SMAK

Minns hur det var att vara liten och tycka den här var söt.
Gud, vilken idiot man var. Tur jag höll på med gymnastik
så jag även fick hederlig nordkoreansk estetik i kroppen.